Vikten av att fråga i tid: Kunskapen som riskerar att dö ut

VAD DÖR OM INGEN FRÅGAR I TID? Svar i ett andetag: Mer än människan. Vi är märkliga tidsvarelser. Vi kan läsa en människa som varit död i två tusen år. Vi kan ärva en metod från någon vi aldrig träffat. Vi kan bygga ett hus efter en ritning från en människa som inte längre finns och lämna efter oss något till ett barnbarnsbarn vi aldrig kommer få se. Det är en av våra största superkrafter: vi behöver inte börja om från noll. Men den fungerar bara om någon berättar och någon annan frågar. Mina föräldrar är över åttio och bär ett Sverige i kroppen som jag aldrig levt i. De kan saker som deras generation lärde sig därför att de var tvungna: laga, bygga, odla, improvisera, klara sig. Jag har ibland tänkt att min generation varit dålig på att lära sig det. Sedan insåg jag att tystnaden går åt båda håll. De glömde berätta. Vi glömde fråga. Och ibland gjorde vi något ännu värre: vi bestämde oss för att det gamla inte var intressant innan vi hade hört färdigt. Samtidigt händer exakt samma sak åt andra hållet. Den äldre generationen kan stå framför något nytt och bestämma sig för att det där är trams innan den ens tittat ordentligt. Då blir båda fattigare. För det förflutna är inte heligt. Men det är fullt av sådant vi inte har råd att uppfinna en gång till. Och framtiden är inte skyldig oss något. Men vi fattar beslut åt den varje dag. Klimat, skulder, teknik, kärnavfall, skola. Människor som ännu inte finns får leva i världen vi lämnar efter oss och är just nu fullständigt värdelösa på att protestera. Så kanske finns det två människor vi borde bli mycket bättre på att lyssna efter: den som snart inte längre kan berätta och den som ännu inte kan tala. Mellan dem står vi. Med en ganska kort stund på oss. Och minnet hjälper oss inte alltid. Hjärnan är ingen videokamera. Varje gång vi minns bygger vi delvis om minnet igen. Familjens berättelse, landets berättelse och vår egen berättelse om vilka vi är blir lättare omskrivna än vi vill tro. Det gör frågandet ännu viktigare. Inte bara: ”Hur var det?” Utan: ”Hur vet du det?” ”Vad minns du?” ”Vad kanske du minns fel?” ”Vad borde jag lära mig innan du inte längre kan berätta?” En människa dör en gång i kroppen. Hon kan dö en gång till när ingen längre minns vad hon kunde. Men det finns också en tredje möjlighet, och den tycker jag är betydligt vackrare: Någon frågar i tid. Hela resonemanget finns som bok: https://annamalmberg2.github.io/forklara-ai/en-bibel.html Och som interaktiv programvara: https://annamalmberg2.github.io/forklara-ai/index.html#en-bibel-0 PS! Nu under hösten har AiNNOVA ett unikt erbjudande utöver vår ordinarie verksamhet. Du driver företag. Du försöker hinna med, fatta kloka beslut och förstå vad all den där AI:n egentligen kan göra för dig. Fyll korgen - Lufta huvudet - Få grepp om AI https://annamalmberg2.github.io/ainnova-host-i-skogen/#