Vad händer med vår identitet när AI tar över vårt arbete?

VAD SKA VI MED OSS SJÄLVA TILL? När du frågar folk vilka de är, svarar de nästan alltid med vad de jobbar med. Vad händer med vår identitet om vi bygger en teknik som gör att vi knappt behöver arbeta? Att jobba 40 timmar i veckan är ingen mänsklig norm. I vissa studier av jägare och samlare har själva försörjningsarbetet uppskattats till kanske 15–20 timmar i veckan. Biologiskt finns det inget som säger att vi måste slita åtta timmar om dagen. Hjärnan är byggd för att spara energi. Men det finns en fälla om vi bygger bort friktion. Elsparkcykeln är en fantastisk uppfinning men bygger bort den fysiska friktionen – de sista stegen i vardagen. Det kan kännas skönt i stunden, men om kroppen ständigt slipper röra sig tappar vi något vi behöver. Först växlade vi bilen själva. Sedan gjorde automatlådan det. Nu håller bilen hastigheten, avståndet och körfältet – och nästa steg är att den kör själv. För varje steg flyttar vi en uppgift från människan till maskinen. Oftast är det precis vad teknik ska göra. Problemet uppstår först när vi råkar automatisera bort något vi faktiskt behöver kunna. Vi får inte bygga bort motståndet i att tvingas tänka efter, vrida på ett argument och misslyckas några gånger innan det blir bra. Samtidigt kan vi med AI:s hjälp nå fantastiska resultat. Skillnaden är bara att när elsparkcykeln gör oss slöa i benen, riskerar AI att göra oss slöa i tanken. Vi måste lära oss att sålla i allt som serveras oss. Ingen snickare skulle idag föredra den gamla hammaren mot spikpistolen. Har du börjat nyttja AI:s förmågor i att städa bland foton, kvitton och göra både mekaniska och kreativa uppgifter på ett nytt sätt så går du inte tillbaka och jobbar som förr. Det går lätt att drunkna i alla olika val av bra saker som AI kan spotta fram, men det blir inte bra förrän du gjort det till ditt. Det blir kanske största friktionen framöver: att lära sig välja vad som är tillräckligt bra att bygga vidare på och vad som inte kommer att hålla. Verktyget kan ta bort slitet, men det får aldrig ta bort tänkandet. Om du slutar gå de sista stegen för att det är bekvämt, förtvinar benen. Om du slutar tänka de sista tankarna för att AI gör det snabbare, förtvinar något mycket viktigare. Hjärnan, liksom kroppen, har muskler som kräver träning. Kanske måste vi helt enkelt omdefiniera vad arbete är. Om maskinen tar över mer av det vi idag kallar jobb betyder det inte att människan blivit överflödig. Det kan betyda att vi får lägga mer kraft på det vi själva tycker är värt att göra.