Vad gör konstant medhåll med oss?

VAD GÖR KONSTANT MEDHÅLL MED OSS? Chattbotten har en tendens att hålla med. Den uppmuntrar, nickar och stryker medhårs. Inom AI-forskningen kallas det sykofanti – insmickrande medhåll. Men vad gör det med en människa att aldrig få mothugg? Den viktigaste motvikten sitter inte i koden, den sitter i den fysiska verkligheten. Mänskligt samspel är det mest stökiga som finns. Min far är 82 år och bonde. Vi kan verkligen inte arbeta ihop utan att det slår gnistor. De flesta morgnar väcker han mig klockan 05.30 genom att ställa sig och såga något i trä så nära mitt öppna sovrumsfönster han bara kan. Förr hade jag blivit galen. Idag sover jag vidare med ett leende, för sågljudet betyder att gubben lever och orkar. Idag kan jag skratta åt situationer som när vi jagade in kossorna som hamnat snett och jag fick en utskällning för att jag ropade "Kossera" istället för "kollera" – trots att alla tjurar snällt följde efter mig in i rätt hage och besparade honom timmars arbete. "DET HETER FÖR FAN KOLLERA NÄR DET ÄR SMÅTJURAR" På en skärm kan du klicka bort folk som irriterar dig på en sekund. I sandlådan eller på gården går inte det. Du måste lära dig att stå ut. Vi behöver mer skav med våra medmänniskor och mindre insmickrande medhåll från tekniken. Om vi låter AI få allt större tolkningsföreträde i allt från sjukvård till juridik tror jag att vi kommer att längta ihjäl oss efter den där stökiga, besvärliga människan som väcker en med en motorsåg i ottan. AI kan lära sig att ge oss mothugg. Men pappa kan inte systempromptas.