Slöjan av okunnighet: Ett filosofiskt perspektiv på AI-debatten

SLÖJAN AV OKUNNIGHET När vi diskuterar AI utgår vi nästan alltid från vår egen nuvarande position. Vi vet vilket skrå vi tillhör, om vi är skolade experter eller nyfikna nybörjare, och bedömer tekniken därefter. Det finns ett klassiskt filosofiskt trick för exakt det här problemet, skapat av John Rawls för över femtio år sedan: Slöjan av okunnighet. Rawls ställde frågan: Hur skriver man rättvisa regler för ett samhälle när alla vill skydda sin egen plats? Hans svar var ett tankeexperiment: Du får skriva reglerna för samhället — men först tas all kunskap om vem du är ifrån dig. Du vet inte din ålder, din talang, ditt yrke eller din ekonomi. Använder vi det perspektivet på AI blir diskussionen en helt annan. Föreställ dig att du ska födas in i arbets- och kulturlivet om tjugo år. Du vet inte vilken lott du drar: Du kan bli fysikprofessorn som gör sitt livs genombrott med en AI-assistent. Du kan bli den skolade musikern som ser sin spetskompetens tas för given. Du kan bli den glada amatören som äntligen får skapa den musik du alltid drömt om. Du kan bli den juniora utvecklaren som kämpar för att få sitt första jobb. Du kan bli patienten i kön som får sin diagnos ställd i tid tack vare AI. Du vet inte vilken av dem du blir. Skriv reglerna för hur vi ska förhålla oss till AI nu, innan lotten dras. Skulle din åsikt om AI hålla, om du inte visste vilken plats i kedjan du själv hade?