Skillnaden mellan vaktmästare och ägare: Rita din egen karta

Skillnaden är inte vem som tar plats på kartan. Skillnaden är vad man gör med platsen när man fått den. Jag är en av kottarna i Väse. Härifrån tänker jag rita världen. Det är förstås precis lika självcentrerat som när någon annan ställer sig i mitten och börjar rita. Men sedan kommer skillnaden. När jag tar mark gör jag det som vaktmästare. Vaktmästaren säger: Jag har fått ansvar för den här biten ett tag. Hur lämnar jag den bättre än jag fann den? Ägaren säger: Den är min. Vad kan jag få ut av den? Under större delen av mänsklighetens historia har vi varit ganska utlämnade åt den som för tillfället haft pennan, makten och kartan. Det behöver vi inte vara på samma sätt längre. För första gången kan vi bygga intelligens som åtminstone har möjligheten att väga in fler perspektiv, fler människor, fler konsekvenser och fler datapunkter än någon enskild människa klarar. Det betyder inte att maskinen ska bestämma. Det betyder att det blir svårare för människan med pennan att låtsas att hennes lilla utsiktspunkt är hela världen. Så Anna kan också rita en karta. Och Anna-kartan behöver inte göra Anna större. Tvärtom. Jag sätter lilla Väse bredvid Vita huset och gör ett fullständigt orimligt anspråk: JAG GÖR OCKSÅ ANSPRÅK PÅ VÄRLDEN. Skillnaden är att jag tänker lämna tillbaka den. Trump stinker. Jag gödslar. 😄