När hjärnan känns överhettad: sänk bruset, öka omdömet

DIN HJÄRNA ÄR INTE TRÖG – DEN ÄR ÖVERHETTAD Jag hör samma mening allt oftare: ”Jag hänger inte med längre.” → Nya modeller → Nya namn → Nya funktioner. Nya experter som förklarar varför det som var revolutionerande i förra veckan redan är gammalt. När människor inte hänger med drar de ofta en ganska brutal slutsats: → Jag är för långsam Det är fel diagnos för problemet är inte nödvändigtvis intelligens. Problemet kan vara temperatur. Inom fysiken skiljer vi mellan signal och brus. Inom tekniken bygger vi system som måste kunna fungera även när omgivningen stör dem. Och varje system har gränser för hur mycket belastning det kan hantera innan beteendet förändras. Människan är förstås ingen dator men metaforen är användbar. → För mycket brus → För många flikar → För många modeller → För många notiser För många människor som med fullständig övertygelse förklarar motsatta framtider. Till slut har du inte blivit dummare. Du har bara försämrat signal-brusförhållandet. Det är en viktig skillnad för om du tror att problemet är din intelligens försöker du bli snabbare. Om problemet egentligen är brus behöver du göra tvärtom. Ta bort något. Jag brukar tänka på det med en enkel arbetsformel: Handlingskraft ≈ Omdöme / (Systembrus + 1) Det är ingen vetenskaplig ekvation utan en påminnelse. När systembruset närmar sig noll får omdömet stort genomslag. När bruset växer måste samma omdöme kämpa mot allt mer störning och det märkliga är att vår spontana reaktion ofta är precis den motsatta. När vi känner att vi tappar kontrollen öppnar vi en flik till. → Läser en artikel till → Frågar en AI till → Ser en föreläsning till. Följer ännu en expert för att förstå vad de andra experterna egentligen menade. Vi försöker lösa informationsöverbelastning med mer information. Det är lite som att försöka höra en viskning på en järnvägsstation genom att be alla prata högre. I fysiken och reglertekniken är stabilitet inte detsamma som stillastående. Ett system kan vara dynamiskt och ändå stabilt. Det kan utsättas för störningar och ändå hitta tillbaka. Det tycker jag är en mycket bättre bild av vad vi behöver lära oss i en AI-värld istället för att hinna med allt. Vi kommer inte vinna kapplöpningen mot informationsflödet. Det finns redan mer att läsa, se, testa och förstå än någon människa rimligen kan hinna med. → Det är inte ett personligt misslyckande → Det är ett systemvillkor. Så min kanske märkligaste AI-strategi är ibland den enklaste: Jag stänger datorn: → Inte för att tekniken är farlig → Inte för att utvecklingen ska stoppas. Utan för att även den som mäter är en del av mätsystemet och ibland behöver instrumentet stämmas. En promenad utan hörlurar kan därför vara en del av arbetet. En kopp kaffe utan skärm kan vara informationsbehandling. Att sova på saken kan vara problemlösning. Att säga ”det där behöver jag faktiskt inte förstå idag” kan vara ett rationellt beslut. Det låter nästan provocerande enkelt i en tid där varje problem förväntas få en ny app. Men intelligens handlar inte bara om hur mycket information du kan ta in. Den handlar också om vad du förmår lämna utanför. Så nästa gång du tänker: ”Jag hänger inte med.” Prova en annan hypotes innan du dömer din egen hjärna: → Kanske är jag inte för långsam → Kanske är det bara för mycket som låter PS! Nu under hösten har AiNNOVA ett unikt erbjudande utöver vår ordinarie verksamhet. Du kanske driver företag. Du försöker hinna med, fatta kloka beslut och förstå vad all den där AI:n egentligen kan göra för dig. Fyll korgen eller häng med på något annat äventyr - Lufta huvudet - Få grepp om AI https://annamalmberg2.github.io/ainnova-host-i-skogen