Målstolparna som flyttar sig: om AI, intelligens och vårt eget ego

MÅLSTOLPARNA SOM FLYTTAR SIG 1950 ställde Alan Turing frågan: kan en maskin tänka? Några år senare samlades forskare på Dartmouth College med en hisnande optimism om hur snabbt maskiner skulle kunna efterlikna mänsklig intelligens. Forskarna var verkligen häpnadsväckande optimistiska, men deras berömda förslag 1955 var ungefär att varje aspekt av lärande och intelligens i princip kunde beskrivas så precist att en maskin kunde simulera den, och att betydande framsteg kunde göras under sommaren. Det som de hade i kikaren ordnade sig inte på en sommar, men hur kul skulle det inte vara att höra deras tankar om var tekniken är idag? Idag händer det dessutom massor med tekniken på en sommar. Ibland tar det bara en vecka så är landskapet omritat. Pionjären Grace Hopper – kvinnan som lade grunden för hur vi programmerar modern mjukvara – tillskrivs ofta att det farligaste uttrycket i språket är "vi har alltid gjort så". Och det är exakt vad vi gör varje gång tekniken tar ett kliv. Hon är också känd för uttrycket. “Det är lättare att be om förlåtelse än att be om tillåtelse.” Om du har en bra idé, kör på den och hantera konsekvenserna efteråt snarare än att fastna i byråkrati eller rädsla för att bli nekad i förväg. Gör som Hopper, hon använde denna inställning både i sitt arbete med tidiga datorer och i sin karriär i den amerikanska flottan, där hon som kvinna ofta måste bryta mot normer för att få saker gjorda. Hur resonerar vi när vi ser maskinens stege? Schack var själva sinnebilden för mänskligt tänkande. När Deep Blue vann 1997 sa vi: jaha, men det är ju bara beräkningar. Go sades kräva ren intuition. När AlphaGo vann 2016 sa vi: jaha, men det är ju bara mönster. Språk sågs länge som den sista gränsen. Nu pratar miljarder människor med språkmodeller. Reaktionen? Jaha, men den förstår ju inte vad den säger. Varje gång maskinen klarar provet hävdar vi att provet mätte fel sak. Det finns ett bra argument för visdom i det här: vi lär oss vad tänkande faktiskt är. Men det finns också ett argument för fåfänga: en definition som skrivs om varje gång den utmanas mäter inte längre maskinen – den skyddar vårt eget ego. Vi måste sluta klamra oss fast vid gamla målstolpar bara för att det känns tryggast så. Varje gång vi flyttar målstolpen för intelligens lär vi oss kanske mindre om maskinen – och mer om oss själva.